Shoot an apple off my head

Nu är jag trött på att vara sjuk! Hostan och snuvan kan samla ihop sitt pick och pack och flytta till någon annan. Det är så mycket jag vill göra som min kropp inte riktigt orkar med. Men ikväll ska jag försöka trotsa skiten och gå på en efterlängtad filmkväll. Det blir mysigt (och förhoppningsvis läkande) att träffa vännerna från den gamla "goda" tiden igen. Det kommer bli skoj att smitta ner dom också hehehe. Nej då, det var ett skämt....elleeeeeer?

Snart är det jul och jag längtar som tusan! Ända sedan jag var liten har sagor och filmer fått mig att drömma om en sagolik och magisk jul. Den drömmen har aldrig slagit in men varje år hoppas jag att något oförklarligt fint ska hända. Kanske är det tur att det inte har hänt. Vissa drömmar är nog finast om de bara förblir just drömmar. Vad ska man annars hoppas på?

När jag var liten älskade jag Enya och jag hade ett band med henne som jag spelade om och om igen på min lilla färgglada bandspelare. Samtidigt dansade jag omkring med en rosa sjal i varje hand och försökte göra graciösa rörelser som de gjorde på tv. Då var jag lycklig. Jag kände mig som en graciös prinsessa som turnerade världen över och var dyrkad av alla. Min syster sa häromdagen att hon aldrig förstod varför jag var så fascinerad av Enyas musik. Hon hatade den och blev irriterad varje gång jag satte igång min lilla dansshow. Hon förstod heller aldrig varför jag var helt besatt av en låt som spelades på orgeln i S:t Hans kyrka. Om jag ska vara ärlig förstår jag inte det jag heller. Eller varför vi överhuvudtaget hade en skiva med musik från kyrkan? Någonting säger mig att det kan ha varit jag som tvingat mina föräldrar att köpa den där skivan.... Jag kanske borde leta upp den och se om den där låten påverkar mig lika starkt idag. Men där ser man, jag hade minsann lika lätt för att bli beroende av låtar när jag var liten som jag har idag.

Jag satt och lyssnade på lite Enya-klipp på youtube och ramlade över denna jullåt.
Enjoy!